Låt oss resa tillbaka till den 12 januari 1726

På den här tiden var kyrkans ord lag och en okuvlig makt i den vanliga människans liv. Samhället hölls samman av en förståelse som byggde på tanken om "ett land, ett folk, en religion", och kyrkan hade som uppgift att "utrota och bekämpa alla former av kätteri och villfarelser. Lutherska kyrkan under 1700-talet var på intet sätt någon ”mjuk” religion.

Någon religionsfrihet för svenskar förelåg inte. 1726 infördes tvärtom konventikelplakatet, som förbjöd konventiklar (bönemöten i hemmen, med undantag för familjeandakter). Brott mot förordningen kunde resultera i mycket stränga straff. Konventikelplakatet riktade sig närmast mot Pietisterna, den rörelse som kom från Tyskland och som förordade att den Lutherska kyrkan var en död religion, styrd av konventioner och regler. Pietisterna ville samlas i hem och utomhus till kristna sammankomster utan präster, s.k. läsarmöten.  En del av läsarna blev dömda till fängelse, men trots statens och kyrkans motstånd kom nya rörelser. Från nästan alla landsändar inkom petitioner om förordningens avskaffande. Plakatet upphävdes inte förrän 11 december 1868.

Man kan verkligen tala om att en religiös våg svepte över Sverige under 1800-talet - där andliga frågor stod i centrum. Kanske var det en reaktion på alla de omvälvande händelser som skedde i vårt land. Laga skiftet förändrade hela jordbrukslandskapet, som det sett ut i kanske mer än 1 000 år. Gårdar fick flyttas. Befolkningen ökade. Industrisamhället växte fram, maskiner tog över arbete på landsbygden och folk flyttade dit jobben fanns - i städerna. Andra emigrerade, bland annat till Amerika. 

1853 grundades exempelvis Jönköpings Traktatsällskap med syftet att sprida det kristna budskapet genom småskrifter (traktater) och använde sig av kolportörer för detta arbete, för att ta sig runt förbudet mot religiösa sammankomster utan präst. Traktatsällskapet bytte 1860 namn till Jönköpings Missionsförening. 

Evangelistiska fosterlandsstiftelsen bildades 1856 i Stockholm och gav ut boken ”Vägledning och tröst för dem som blivit bekymrade om sin själs frälsning”. Boken spreds oerhört snabbt. Redan 1857 fanns ett exemplar av boken hos bonden Sven-Gustaf Pettersson på Kaptensgård Hjälshammar. Flera flitiga bokspridare måste ha funnits här i vår trakt.

1868 -1869 kom så de riktigt hårda nödåren, med kyla, missväxt, svält och elände. Religiöst tvång, bondesamhällets totala omvälvningar, industrialiseringens effekter. Allt ledde fram till att här i Småland, där livet redan innan var kargt och tufft, blev ännu svårare. Sammantaget bidragande orsaker till att 1/3 av Smålands befolkning, nära 1 miljon personer, utvandrade från Sverige under 1800-talet. Och kanske var det därför som den levande frikyrkan fick sådant fäste just här i denna del av Småland. Den gav tro och hopp och fick människor att samarbeta och överleva.